Saknad är en svår känsla. Jag saknar berkligen henne med stort H just nu. I min ensamhet saknar jag dig, du som fick mig att tro att det fanns en framtid i kärleken men du var tvungen att åka hem och här står jag kvar. Med gråten i halsen och ögonen våta jag ser ditt ansikte var jag än vänder mig, Men jag får tröst av att du iaf vill vara min vän och ändå vandra med mig.. Du får mig att leva
Annars är det kanon utom att jag just nu har halva hjärtat i El Salvador..
måndag 17 december 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar