Rut som biblisk person

Rut som biblisk person och förebild Rut Kap 1-4; 27/6 2010

Ofta bortglömd, inklämd mellan Domarboken och Samuelsböckerna. Placeringen mellan dessa historiska böcker känns helt naturlig då den utspelar sig versmässigt mellan Domarboken 1 och 4 under den stora hungersnöden.
Rut är en viktig person då hon är stammoder till Kung David vilket berättas om i kap 4. Hennes bok berättar om en mycket stark kvinna som trots att hon inte är judinna utan moabit till härkomsten väljer att följa efter svärmor Noomi tilbaka till Betlehem. Denna kallelse att återvända finns i 1:8-22. Noomi som vill kallas Mara efter att ha förlorat både söner och man kommer tillsammans med Rut till Betlehem när kornskörden börjar vilket blir i det judiska årets första månad som heter Nisan, d.vs i mitten på Mars till mitten på april. I kapitel 2 ber Noomi Rut att plocka ax på en åker att äta. Det visar sig vara en släkting till de båda kvinnorna genom Noomis man och han heter Boas. Boas är vänlig nog och ger Rut ett jobb, att skörda åkern och bo med tjänstefolket. Mitt i all nöd och förtvivlan brister en väldigt fin bön ut ”Boas svarade henne: "Man har berättat för mig allt vad du har gjort för din svärmor efter din mans död, hur du har lämnat din far och din mor och ditt fädernesland och följt med till ett folk som du inte kände förut. 12 Herren skall löna dig för vad du har gjort. Ja, full lön skall tillfalla dig från Herren, Israels Gud, som du har kommit till för att finna tillflykt under hans vingar." 13 Hon sade: "Herre, du har varit god mot mig. Du har tröstat mig och talat till din tjänarinnas hjärta, trots att jag inte är som någon av dina tjänstekvinnor." ”. Hon får alltså jobbet på grund av att hon följt sin svärmor i vått och torrt. I Kap 3 arbetar Noomi och Rut med tröskningen. På natten vaknar Boas av att hon är där och sedan följer berättelsen om hur ägor etc återlöses och det hela slutar i giftermål mellan Rut och Boas. Rut och Boas är alltså stamföräldrar till kung David.
De tre viktiga sakerna som texten pekar på som jag ser det är
1. Lärljungaskapet – att våga gå helhjärtat utan förbehåll , Jesus säger Lämna allt och följ mig.
2. Att inte ge upp – Jag tror nog Rut funderade under resans gång på att ge upp – Det är ju trots allt en bra bit mellan Moab och Betlehem, närmre 10 mil
3.Att våga ta trossteg: Rut ger sig av till ett främmande land, visst hon har släkt där men kommer från ett hednafolk. Jag tror att vi kristna har något att lära     oss om hur vi ska behandla flyktingar utifrån den här texten. Rut visar också att hon har beredvillighetens skor när hon följer svärmor.

Vinterpromenad

En vinterpromenad hem från jobbet men istället för vägen över skolgatan tog jag vägen över slottet och halvvägs in i sommarro hem.


Det är redigt kallt ute.. huvaligen.

Tradition och Historia

Detta blogginlägg är en replik på Patric Forsling, Generalsekretare i Equmenia:s debattartikel i dagen

Vi är i en mycket spännande tid där enheten mellan kyrkofamiljerna växer sig starkare. Detta är naturligtvis väldigt fint och bra utifrån 1 Korinthierbrevet 1:10-17. Men samtidigt så ser jag en tendens till skapandet av en historielöshet som jag inte tror är nyttig för kyrkan. Kyrkan har en historia och en tradition. Historia och tradition håller kyrkan vid liv. Det jag ser som historiker är hur historielöshet och traditionslöshet premieras idag. Till exempel ser jag en fara i bristen på identitet som finns i svensk frikyrklighet idag. Glömmer vi personer som Anders Wiberg och Fredrik Olaus Nilsson som banade väg och skapade den svenska baptismen. Ska vi glömma baptisterna i Orsa som åkte fångkärra till Mora? Nej låt oss inte tappa kontakten med våra rötter, De som gått före oss.

Tappar vi kontakten med vår historia tappar vi också kontakten med rötterna och tappar trädet kontakten med rötterna dör ju trädet. Likadant är det för oss, vi måste känna till vår kyrkohistoria för att kunna handla ekumeniskt. Det stora problemet som jag ser det och som Veli-Matti Kärkkeinen beskriver i An introduction to Ecclesiology: Historical, Global and Ecumenical perspectives är att kyrkan i ekumeniska sammanhang lägger in sin egen förförståelse av att vara kyrka. Om vi lägger in vår egen förförståelse så kan vi ju naturligtvis inte mötas på samma sätt, då vi går in med förutbestämda värderingar och tankar. Denna förförståelse kan skapa onödiga konflikter. Detta kan nog undvikas genom att vi ska fokusera på likheter och inte skillnader men samtidigt inte glömma vårt historiska arv och vår egen tradition. I en tid av sammangåenden mellan dels församlingar men också samfund behövs den kyrkhistoriska kunskapen för att kunna relatera till och förstå rötter och traditioner. Jag är rädd för att vi i den här tiden blir helt historielösa när vi inte ser hur kyrkan har verkat i historien.Samtidigt får vi inte heller skuffa undan Dopet och Nattvarden. Dopet är inträdet till gemenskapen. Dock anser jag att barndopet är giltigt som dop, därmed anser jag omdop som onödigt, ett dop - en tro.

Nattvarden är också viktigt då det är den handling som förenar oss med den himmelska och den jordiska kyrkan genom att brödet och vinet genom transsubstantiationen blir kristi kropp och blod. Jag är därmed av en ganska ovanlig syn inom Svensk Frikyrklighet. Nattvarden eller Eukaristin skuffas ofta undan i ett hörn tycker jag inom frikyrkan. Eukaristin ger oss en gemenskap med kristna i alla tider och på alla platser. Man kan aldrig fira nattvard för ofta. Dessutom är ju den det som i visa delar av Kristenheten kallas Trons mysterium.

Jag tror som sagt att utan koppling till historien och kunskap kring historien så dör vi som kyrka genom att inte se traditionerna.

Gott nytt år

Gott nytt år.

Andreas grafiska verkstad är igång igen

Gjorde en logga till f.d Uppsala Vineyard idag på morgonen. Den är hemlig än så länge av olika anledningar men den kommer komma.

Intet är som väntans tider!

Nu händer det grejer.
Väntar på min nya PC, åker till Norge snart.
Jobbar til 19.00 idag och sen bär det av hem.

Bloggpaus

HAr helt enkelt inte orkat blogga, har kännt mig omotiverad.

Det händer en massa saker i mitt liv som jag kommer skriva om när jag har tid. Bla en festival som äger rum den 29/8 2009.